minbrordaniel

...eller är det inte så? små eller stora.. Jag VILL tro att alla har det iaf... för det har vi, jag och Daniel. Vi pratade om det ibland när det var lite jobbigt. Inte så att vi, uttalat sa till varandra att "detta är en hemlighet", utan vi bara visste ändå. Och det räckte med att han eller jag sa en liten mening, ett antydande, ett ord, eller gav varandra en blick, så fattade den andra. Men nu är han borta... och ryggsäcken med "hemligheterna" är lite tyngre att bära ensam. Men det går. Oftast går det jättebra. Det är bara en sån där tung stund just nu. Saknar att ha honom att dela "hemligheterna" med, på syskons vis. Och saknar att bli förstådd utan att egentligen behöva säga så mycket.