Camillas bildspel
Är blod tjockare än vatten?
Tänker fortfarande på honom varje dag. Och på HUR någon bara kan vara borta.
Ibland hör jag någon komma i trappen och då tänker jag: "nu kommer han". Eller om jag går upp till mamma så kan jag komma på mig själv med att titta till vid datorn och tänka "sitter han där"? Men snabbt därefter så kommer jag ju på att det gör han ju inte. Det kommer han aldrig mer att göra.. och det är så himla konstigt! Att en person bara kan försvinna, bort härifrån. Och var tar han vägen? Var är han nu? Och så drömmer jag ibland om att han kommer tillbaka. Det finns så mycket jag vill säga till honom...
Jag har aldrig tyckt att blod är tjockare än vatten. Het ärligt så har jag aldrig fattat vad folk snackar om när dom pratar om det. Jag har alltid tänkt att det faktiskt kan finnas andra personer i ens liv som är viktigare och som ställer upp mer än ens egen familj. Och då har jag tänkt att vatten KAN vara tjockarre än blod. Men nu i dagarna slog det mig... citatet stämmer ju! Det kanske tolkas olika av alla men jag skulle så gärna vilja prata om det här med Daniel. Jag tänker så här: man har bara en mamma, en pappa och (i mitt fall) ett syskon. Det spelar ingen roll hur många gånger man blir osams och sårar varandra, man är fortfarande familj. Och även om det kanske känns som om man hatar någon i sin familj, som om man aldrig mer vill se dom, så är det på ett konstigt (omedvetet?) sätt dom man älskar allra mest. Och det är just därför som familjemedlemmar också kan såra en allra mest. DÄR är skillnaden mellan blod och vatten. Hatar man vattnet så är det bara att hälla ut och hämta nytt. Men med blodet, familjen, så går det inte fullt ut. Man ju försöka.. och det gör man när man blir så där sårad. I såna situationer är det kanske lätt att inbilla sig att man inte bryr sig längre. Men.. familjemedlemmars liv ÄR sammanflätade.. vare sig man vill eller inte. Vare sig det är en trasslig eller silkeslen fläta så finns den där föralltid. Det handlar alltså INTE om att alltid ställa upp för varandra.. eller om hur man är mot varandra. Jag vet inte riktigt vad det handlar om. Men det gör inget.. det kanske är det som är meningen. Att den inte handlar om nått. Den bara är...?
Ibland hör jag någon komma i trappen och då tänker jag: "nu kommer han". Eller om jag går upp till mamma så kan jag komma på mig själv med att titta till vid datorn och tänka "sitter han där"? Men snabbt därefter så kommer jag ju på att det gör han ju inte. Det kommer han aldrig mer att göra.. och det är så himla konstigt! Att en person bara kan försvinna, bort härifrån. Och var tar han vägen? Var är han nu? Och så drömmer jag ibland om att han kommer tillbaka. Det finns så mycket jag vill säga till honom...
Jag har aldrig tyckt att blod är tjockare än vatten. Het ärligt så har jag aldrig fattat vad folk snackar om när dom pratar om det. Jag har alltid tänkt att det faktiskt kan finnas andra personer i ens liv som är viktigare och som ställer upp mer än ens egen familj. Och då har jag tänkt att vatten KAN vara tjockarre än blod. Men nu i dagarna slog det mig... citatet stämmer ju! Det kanske tolkas olika av alla men jag skulle så gärna vilja prata om det här med Daniel. Jag tänker så här: man har bara en mamma, en pappa och (i mitt fall) ett syskon. Det spelar ingen roll hur många gånger man blir osams och sårar varandra, man är fortfarande familj. Och även om det kanske känns som om man hatar någon i sin familj, som om man aldrig mer vill se dom, så är det på ett konstigt (omedvetet?) sätt dom man älskar allra mest. Och det är just därför som familjemedlemmar också kan såra en allra mest. DÄR är skillnaden mellan blod och vatten. Hatar man vattnet så är det bara att hälla ut och hämta nytt. Men med blodet, familjen, så går det inte fullt ut. Man ju försöka.. och det gör man när man blir så där sårad. I såna situationer är det kanske lätt att inbilla sig att man inte bryr sig längre. Men.. familjemedlemmars liv ÄR sammanflätade.. vare sig man vill eller inte. Vare sig det är en trasslig eller silkeslen fläta så finns den där föralltid. Det handlar alltså INTE om att alltid ställa upp för varandra.. eller om hur man är mot varandra. Jag vet inte riktigt vad det handlar om. Men det gör inget.. det kanske är det som är meningen. Att den inte handlar om nått. Den bara är...?
PS.
Jag vet inte om detta inlägg "make sense" för nån annan än mig själv. Jag är vaken mycket på nätterna pga olika graviditetskrämpor så jag är rätt seg i huvudet...
Jag vet inte om detta inlägg "make sense" för nån annan än mig själv. Jag är vaken mycket på nätterna pga olika graviditetskrämpor så jag är rätt seg i huvudet...
DS.
