minbrordaniel

Här är vi hemma hos mamma. Jag fyllde år och vi firade med lite go mat och fika. Vilken tur att mamma tog denna bild så jag kan minnas den dagen ordentligt! Vi va så sjukt glada, busiga och fnissiga den här dagen. Shit vad vi kunde hålla på...

Under gymnasietiden var Daniel och jag så himla bra kompisar som hittade på så mycket roligt och tokigt! Vi åkte snowboard, vi var på äventyrsbad och andra bad som förvandlades till äventyrsbad när Daniel var med. Han hittade alltid på nåt galet och utmanande att göra. Vi gjorde film, vi spelade tv-spel, vi såg på film och mycket mer tillsammans. Under en period hade vi typ samma kompisar också.

Okay.. åter till födelsedagen... Daniel hade köpt två stickade kepsar. Skitcoola som ni ser.. Det var min present, eller ja.. jag fick välja en av dem så att brorsan kunde ha den andra :) Han och mössor (och skor)... och så klart smittade han ner mig med även detta "intresse". Min storebror... såg upp till honom så mycket. Det insåg jag inte då, men det kom jag på för ca ett år sedan. Nu börjar jag skriva djupa saker här så om du inte är intresserad sluta läs vettja.. ;) Jo, jag kom nämligen på att när Daniel drogade mer och mer så började jag känna mig typ "vilsen".. inte riktigt som mig själv längre. Och jag tror (nu i efterhand) att det hade att göra med att jag långsamt och omedvetet slutade se upp till honom. Jag kände mig nog lite ensam och "naken" när han förändrades. Själv tyckte han att det var jag som förändrades och blev konstig. Han sa att han tyckte jag var falsk och spelade ett spel. "Kom igen, du är ju den som alltid gömmer spriten under sängen" sa han. Men vi gick åt olika håll, jag och brorsan. Jag blev vuxen och det tyckte kanske han var jobbigt. Han blev knarkare och det tyckte jag var jobbigt. Det är blandade känslor om att vi gled isär. På ett sätt så himla tur att jag inte följde hans fotspår, men å andra sidan så gjorde (och gör) det så ont att förlora honom.

Kepsen på bilden var nog bland de sista presenterna jag fick av honom. Jag har den fortfarande kvar och kommer alltid minnas den födelsedagen!